Vi måste prata mer om årets ALMA-pristagare, Wolf Erlbruch! Jag köpte en av hans böcker, Ente, Tod und Tulpe i somras när vi var i Berlin. Måste dock erkänna att jag inte hade koll på att det var just honom. Nä, anledningen till att jag köpte boken var att ”Döden” i boken var så vansinnigt söt. Ett skelett klätt i rutig klänning, strumpor, svarta loafers och vantar. Och hen ser ju så snäll ut.
Alla som haft en fyraåring omkring sig, eller minns sin tidiga barndom väl, har säkert varit med om kvällar då barnen är ledsna och inte kan sova för ”tänk om jag dör i natt”. ”Eller om du, mamma (valfri person som barnet tycker om) gör det”.
Det jag tycker så mycket om i den här boken är att Döden gestaltas som något snällt, något som inte är farligt och som kommer för att hämta en, när personen själv är redo för det. Jag hoppas givetvis att det är långt kvar för min egen del. Men när det är dags skulle jag inte ha något emot ifall det kom ett gulligt skelett klätt i hellång, rutig klänning som tog mina händer och frågade: ”vill du att jag värmer dig?”