Veckan innan midsommar tillbringade jag fem dagar på folkhögskolan Biskops Arnö för att gå kursen Berätta för barn med ord och bild. En av mina författardrömmar är nämligen att göra en bilderbok. Jag är dock urusel på att teckna och måla och har inte som ambition att själv göra själva illustrationerna, men jag tänkte ändå att det här skulle kunna vara en spännande kurs att inspireras av. Och så blev det verkligen.
Kurslärare var Viveka Sjögren som är både författare och illustratör. Hon har bland annat vunnit Elsa Beskow-plaketten för sin bilderbok Om du skulle fråga Micha.
De första dagarna ägnade vi åt oss olika övningar för att gestalta i både bild och ord. Hur ser en ledsen potatis ut? Eller en rädd stol? Kanhända att man först tycker det låter som fåniga frågeställningar, men efter en stunds funderande inser man att det är enkla men effektiva gestaltningsövningar. För om en stol nu verkligen är rädd, hur beter den sig då? Kanske gömmer den sig bakom en annan möbel, eller kryper ihop.
Vi fick också återberätta ett barndomsminne för varandra och sedan tolka (eller spinna vidare) en scen ur berättelsen och presentera det som ett uppslag i en bok. Jag som tänker i text och inte i bild när jag skapar berättelser insåg att jag dubbelberättade. Det som jag återgav i bilden behövde faktiskt inte skrivas i ord också.
De sista två dagarna ägnade vi oss åt våra enskilda projekt. Vi fick enskild handledningstid av Viveka då vi berättade om våra idéer. Hon kom med kloka frågor som fick mig att hitta var svagheterna i min idé låg. Jag gillar fortfarande min idé mycket och jag har jobbat vidare på den efter att jag kom hem, men det återstår en hel del ännu. Det är något som inte riktigt lossnat i mina tankegångar.
Biskops Arnö är en fantastisk miljö att vistas i och jag lämnade inte ön under hela tiden jag var där. Omgivningarna är vackra och där finns ett fantastiskt bibliotek som dessutom är öppet dygnet runt!
Jag har heller aldrig varit så mätt som under dagarna där. En rejäl frukost serverades klockan åtta. Halv elva var det förmiddagskaffe, klockan tolv serverades en rejäl lunch. Eftermiddagskaffe med godbit halv tre och slutligen middag klockan fem. OM någon sedan var hungrig, så fanns det the och kvällsmacka vid åttatiden.
Som det brukar så var det kanske ändå människorna jag mötte som var det bästa. Vi var en supermysig grupp på elva personer som pratade och skrattade oss igenom dagarna. Jag saknar er allihopa och hoppas att vi ses vid tillfälle.
Sista dagen fick vi varsitt kuvert av Viveka. Öppnas vid behov, står det utanpå. Jag tänker spara mitt till den där dagen då all inspiration och glädje känns som bortblåst. Det känns tryggt att veta att det finns ett kuvert just för en sådan dag.
