Inlägg

Publicerat

Vad händer 2019? Del 1

Jag går rakt på sak: Jag ska var tjänstledig från mitt jobb i ett halvår, för att skriva!
Det känns faktiskt helt galet. Ingen inkomst. Bara jag, denna sällskapssjuka människa, som ska sitta hemma själv och skriva måndag till fredag. Samtidigt är det något jag drömt om länge…

Men när beslutet väl var taget, ansökan ”inskickad och godkänd” så genomgick jag flera spännande stadier. Till exempel drömde jag varje natt mardrömmar om att taket till vårt hus gick sönder och det regnade in en massa, att vattenledningar gick sönder och vi fick omfattande vattenskador, att min man blev uppsagd från sitt jobb. Och så vidare.
Jag antar att det där med ”ingen inkomst” ändå är det som känns mest läskigt. För än så länge har jag inte drömt någon mardröm om att jag kommer att bli galen av att sitta hemma själv om dagarna. Eller så kommer det.

Vad tänker jag skriva då? Jag tänker avsluta ännu ett manus om Julia och Chamir. Det blir i så fall den tredje boken i serien. Jag har också ett hemligt drömprojekt som jag inte pratar om med någon. Det återstår att se om det kommer att bli något eller om det endast skrivs i terapeutiskt syfte. Men annars så vill jag jobba med ett längre och tyngre romanprojekt som kräver lite mer av mig som författare. Jag har ju den påbörjade Lellas häst men också ett synopsis till ett manus om magisk realism. En idé som legat och gnagt i mig i åratal. Vi får se. Den 1 februari är i alla fall min första dag som tjänstledig!

Publicerat

2018 – Ett år att minnas

2018 har varit ett omvälvande år för mig. Det har varit några rejäla dalar, eller kanske snarare bottenlösa hål men dem skiter vi i här och koncentrerar oss på det som varit fint under året. Och det är ju en hel del. Är ni redo för ohämmat skryt?
🙂

Mitt författarår 2018 började med att Drömmen om Chamir kom ut i handeln!
Nästa fantastiska händelse, och jag behöver fortfarande nypa mig i armen av glädje inför detta, var att jag blev nominerad till Sveriges Författarförbunds debutantpris Slangbellan. Nomineringen ledde till att jag blev intervjuad i flera tidningar och även i radio. Läs till exempel här, här och här.

Den 11 april var det dags för prisutdelning i Författarnas hus. En fantastisk kväll! Jag vann visserligen inte, men nomineringen har verkligen varit en dörröppnare för mig, så det känns som att jag är en vinnare ändå.

Glad författare och glad förläggare på middagen efter prisutdelningen.

Under våren och sommaren blev jag recenserad både i Kamratposten (döläskigt ju, deras recensenter är skoningslösa!) och Göteborgsposten.

Jag och Ann-Charlotte åkte på traditionsenlig skrivarresa. Den här gången var vi i sommarstugan på fina Vikbolandet.

Jag tillbringade en fantastisk vecka på Biskops Arnö där jag gick kursen Berätta för barn med ord och bild.

Hösten blev intensiv och rolig. Första dagen efter semestern fick jag mail från min förläggare om att de ville ge ut en fortsättning på Drömmen om Chamir. Boken heter Chamir och Sommarpokalen och kommer i mars 2019. Jag fick en essä om hästböcker publicerad på VLT:s kultursidor och gjorde ett författarbesök på Bokbussen. Det var riktigt roligt och något jag hemskt gärna gör om.


Det blev dags för Bokmässan och jag deltog i mitt första scensamtal. Jag, Katja Timgren och Malin Eriksson pratade om hästbokens möjligheter.

Min tredje bok: Får mormor komma hit? – en bok migrationsrätt blev klar precis i tid till bokmässan. Läs den fina intervjun och recensionen om boken här och lyssna på intervjun  i radio med mig här. Releasefest hölls den 1 november på bokhandeln Bokslukaren i Stockholm. En kväll att minnas.

Min debutbok Anton och Teitur fick litteraturstöd av Kulturrådet och kommer att finnas tillgänglig på i stort sett samtliga av Sveriges bibliotek.

Och sedan, när jag inte trodde att författaråret 2018 skulle innehålla något mer, då visade det sig att Får mormor komma hit? var en del av den fina utställningen Barnens 68 på Svenska barnboksinstitutet.

Det har varit ett fantastiskt författarår och jag är så tacksam för allt fint som har hänt.
2019 då, vad händer då? Ja det berättar jag mer om om några dagar.
Jag önskar er alla ett gott slut på 2018 och ett riktigt Gott Nytt 2019!

Publicerat

Lucka 24 – Jullovsläsning

Jag önskar alla mina läsare en riktigt GOD JUL!

Det jag önskar mig mest av allt är lugn och ro och tid för läsning och skrivande under jullovet.
Hästrelaterad jullovsläsning blir Veterinären av Gertrud Hellbrand och The key to Flambards av Linda Newbery. Veterinären är en roman för vuxna. Jag läste den när den kom ut, men tycker så här i efterhand att den inte fick den läsuppmärksamhet som den förtjänade.
The key to Flambards är någon slags fortsättning på den klassiska Flambardsserien av K.M. Peyton. Känns rätt vågat att ge sig på den här boken men har åtminstone en källa som säger att den är riktigt bra.

Vi får se!

Än en gång: GOD JUL!

Publicerat

Lucka 23 – De som inte fick plats

Det finns förstås massa fler hästböcker. Jättebra hästböcker. Men i den här kalendern har jag valt att fokusera på de böcker som fått mitt hjärta att slå lite extra snabbt. En del när jag var elva och en del när jag är 42.

Men här kommer listan på ett gäng nya böcker som jag tycker är mycket läsvärda:

  • Vänd rätt upp av Emily Novotny.
  • Amanda och Ila, från och med nu av Katja Timgren
  • Amanda och Ila, vad som än händer av Katja Timgren
  • Ett eget lag av Malin Eriksson
  • Rakt mot hindret av Malin Eriksson
  • Malva och hästarna av Malin Eriksson
  • Ödesryttarna av Helena Dahlgren
  • Alla Min Häst-seriealbumen förstås!
  • Hest horse Pferd Cheval av Mette Vedsö (på danska)

Tycker du att det saknas någon bok? Tipsa mig gärna!

Publicerat

Lucka 22 – Lellas häst

Lellas häst är boken jag tjatat om på Instagram i snart två år. 30 000 ord har jag skrivit. Jag tror det finns en berättelse, men jag vet inte formen ännu. Men här är ett utdrag ur råmanuset.
🙂

Vid köksbordet sitter syrran och dricker kaffe medan hon scrollar på telefonen. Hon jobbade kväll igår. Det luktar kaffe som stått på för länge och något annat mer obestämbart. Jag huttrar till. Det är kallt i köket fast solen skiner in genom fönstret.
”God morgon”, säger hon utan att titta upp från telefonen. ”Det finns kaffe.”
Fast jag verkligen inte räknat med någon sorts firande är det ändå som att ögonen börjar svida när jag inser att hon glömt.
”Vilken undergångssuck”, säger hon och tittar äntligen upp från skärmen. ”Har domedagen kommit nu?”
Hon flinar. Det är hennes vanliga snäll-flinande, men det kan inte hjälpas.  Mina ögon svider allt mer. Jag går till diskbänken. Diskhon är som vanligt full av disk. Jag tar upp en kopp ur diskhon, diskar rent den under rinnande vatten och häller upp kaffe. Jag sätter mig mitt emot henne. Kaffet är beskt och alldeles för varmt, ändå känns det lite bättre när jag får i mig av den varma vätskan.
”Är mamma vaken?”
Syrran skakar på huvudet. Jag känner återigen hur jag fryser och drar upp benen under min stora t-shirt som jag alltid sover i.
”Vad är det?” säger syrran fortfarande med blicken fastnaglad på telefonen.
”Inget.”
”Du håller på och undergångssuckar.”
”Gör jag inte alls.”
”Jo det gör du. Tre gånger har du suckat så djupt att världen skulle ha kunnat gå under bara av dem.”
”Tyst med dig”, säger jag.
Jag griper tag om kaffekoppen med båda händerna för att värma dem. Tar en klunk kaffe till. Fast det är jätteäckligt känns det som att chansen att jag ska börja gråta mindre när jag dricker det. En logik som inte alls sitter ihop.
”Du fyller ju år idag”, skriker syrran plötsligt och far upp och kramar mig hårt. ”Grattis!”
Jag säger inget. Kramar inte tillbaka. Hade hon inte suttit med facebook hade hon inte haft en aning. Jag vill skrika: ”hur fan funkar du?” men vet att jag aldrig kommer få ett vettigt svar på den frågan. Syrran är den mest populära undersköterskan på äldreboendet där hon jobbar. Hon har enorm koll på gamlingarna och på hennes skift är det kadaverdisciplin som gäller för samtliga som arbetar där. Likadant är det med hästarna. Men så fort hon lämnat stallet eller sitt jobb är hon ungefär lika ansvarstagande som en femåring.
”Varför har du inte sagt något?” säger hon. ”Jag har ju inte skaffat någon present.”
”Sedan när är det födelsedagsbarnet som ska påminna?” frågar jag.
”Men var inte sur.”
Hon lägger huvudet på sned och ler och blinkar. Syrran är kort och lite rund, har hår som lockar sig vid öronen och när hon gör så där är det liksom som en ängel som ser på en och det går inte att vara arg. Så har det alltid varit.
”Förresten”, säger hon och ler bredare, ”så är det fest ikväll.”
Jag stirrar på henne. Skakar på huvudet.
”Vid Gropen? Glöm det.”
Syrran fortsätter att le och nu är det hon som skakar på huvudet. Sedan börjar hon skriva något på telefonen.
”Sådär. Nu vet alla att det ikväll inte bara är fest vid Gropen utan att det är Lellas födelsedagsfest vid Gropen.”
Jag säger aldrig. Och syrran säger att det kommer bli värsta draget för Ludde och hans kompisar drog ner till Tyskland i förrgår för att köpa sprit.
”Så fatta”, säger hon. ”Det kommer alltså finnas finsprit på din födelsedagsfest och inte bara fulspriten från Jonsson.”
Hon får det att låta som att det här är något hon planerat hela tiden. Att hon faktiskt hade glömt min födelsedag är glömt, nu är det bara festen vid Gropen som gäller.
”Jag vill verkligen inte”, säger jag.
”Och du ska få låna en klänning av mig”, fortsätter syrran som om hon inte hört mig alls. ”Du kommer bli snyggast på festen Lella.”
Jag reser på mig. Häller ut resterna av kaffet i diskhon.
”Alla kommer vilja ligga med dig”, ropar hon efter mig.

Publicerat

Min bok på utställning

Idag kom jag äntligen iväg till Svenska barnboksinstitutet för att se deras utställning Barnens 68 – När barnboken politiserades, fantasin flödade och debatten blev vassare. På Sbi kan man läsa följande om utställningen:
I utställningen visas böcker som tydligt påverkats av de strömningar som fanns i samhället runt 1968. Det handlar om politiska protester, antiauktoritära rörelser, ifrågasättandet av klassamhället, skolan och diskussioner om barns rättigheter. Under den här tiden ifrågasattes också den gängse konventionen av hur en bok skulle se ut. Konstnärlig frihet betonades liksom rätten att skriva om tidigare tabubelagda ämnen.

Men förutom alla dessa böcker från 60- och 70-talet finns en monter med namnet ”50 år senare” och där står MIN bok Får mormor komma hit? – En bok om migrationsrätt som ett exempel på vilka politiska frågor som lyfts i barnböcker idag. Jag och min medförfattare Christina Hildebrand brukar dock inte kalla boken politisk, det är en kombination av skönlitteratur och fakta. Men visst, innehållet är politiskt, det går inte att komma ifrån.

Är böckerna på bilderna ovan bekanta? Jag är 70-talist och många i min närhet (t.ex. min man) kom i kontakt med många av böckerna som visas på utställningen. Det gjorde inte jag. Jag kommer från ett läsande hem, dock inte ett hem där dessa böcker lästes.

Jag hade lätt kunnat tillbringa hela eftermiddagen på utställningen, tyvärr hade jag inte möjlighet till det. Men jag har med mig utställningskatalogen hem och kommer att fördjupa mig mer i detta spännande ämne!

Utställningen pågår fram till den 20 december och har du möjlighet att besöka den så gör det!

Publicerat

Lucka 1 – Här kommer hemliga hästklubben

Jag älskade boken Här kommer hemliga hästklubben när jag var barn. Fem hästtokiga tjejer sticker iväg på en två veckors långritt UTAN vuxna. För Angelica 11 år var det här den ultimata drömmen och jag ville ingenting hellre än att vara en av dessa tjejer. Kanske huvudpersonen Anna (som egentligen heter Anna-Maria) som hade korsningsponnyn Melissa. Anna gillade sådant som glass, popcorn, tecknade filmer på TV. Och hon ogillade kålsoppa och tandvärk. Ungefär som jag alltså. Dessutom ÄLSKADE hon hästar, hade till och med en egen, hade bara hästtokiga vänner och pratade aldrig om något annat än hästar.

Men, att läsa om gamla barndomsfavoriter kan vara vanskligt. I bästa fall bjuder läsningen på en fördjupning av barndomsupplevelsen då en upptäcker att i berättelsen finns ett djup som talar lika mycket till en vuxen läsare som till barnet som berättelsen är skriven för. I sämsta fall upptäcker en att berättelsen endast är en radda sammanfogade episoder och att personerna i boken är endimensionella och inte heller utvecklas. Det är tyvärr det senare som händer när jag läser om Här kommer hemliga hästklubben.

Men det tar emot att såga boken på det viset. För bortsett från en i princip obefintlig dramaturgi och ”platta” personporträtt så finns en enorm energi i texten. Fem tjejer och fem hästar sticker iväg på en två veckor lång uteritt tillsammans och de har jättekul. Under den här tiden lever de sin dröm och allt är mysigt och trevligt och det värsta som händer är att de vaknar mitt i natten av att ett gäng fåglar satt sig på tältduken och tjejerna tror att de är spöken. Själv minns jag hur tilltalad jag var av frihetskänslan som boken förmedlade. Tänk att deras föräldrar lät dem sticka iväg på det där viset.

Här kommer hemliga hästklubben publicerades för första gången 1984 och har förstås försvunnit ur det vanliga sortimentet för länge sedan. Men den går att hitta på till exempel Bokbörsen. Boken är skriven av Monica Alm som tydligen var pseudonym för Rune Olausson. Det var nytt för mig.

Publicerat

Releasefest

Hedvig Wallin, jag (Angelica) och Christina Hildebrand samtalar om boken.

Nu är Får mormor komma hit? firad ordentligt! Firandet gick av stapeln på mysiga bokhandeln Bokslukaren i Stockholm. Vin och snittar, härlig, boklig inredning och så massor av vänner som ville dela detta med oss.

Nu i efterhand önskar jag att vi hade fina bilder att dela med oss av. Men vi hade fullt upp med att prata, både på ”scen” och med gästerna och med att signera böcker. Så även om det är tråkigt att inte ha en massa bilder så kan man ju också konstatera att det är ett bevis på lyckad tillställning. Att man inte ens hinner med att få upp kameran

Tack alla ni som kom! Tack för vackra blommor, choklad, presenter. Kramar och fina ord. Ni är bäst!

Publicerat

Västerås Litteraturfestival

Igår var det premiär för den första Västerås Litteraturfestival någonsin! Ett arrangemang mellan Västerås stadsbibliotek, ABF Västerås och Skådebanan i Västmanland. Ett gäng kända författare (Mats Jonsson, Elise Karlsson och Åsa Linderborg) var inbjudna för samtal med VLTs kulturredaktör Erik Jersenius. (Och ni som följer mig på instagram såg att även jag fick vara med på bild i tidningen under just denna rubrik: Kända författare till litteraturfestival :-)) Det fanns också en utställaravdelning där vi Västeråsförfattare hade bokbord samt en scen där vi kunde presentera oss själva och våra böcker.

Jag pratar om min debutbok Anton och Teitur nedanför(!) scenen.

Ett trevligt arrangemang som jag hoppas återkommer i framtiden. Skulle jag önska något för framtiden så vore det förstås att barnlitteraturen fick mer fokus, dvs ett liknande panelsamtal som ovan där barnboksförfattare får möjlighet att utveckla sina tankegångar om sina egna verk och dess plats i dagens samhälle. Och varför inte ordna högläsning för barnen? Det är ändå något visst med att få chansen att träffa en författare och jag tänker att det är ett sätt att öka läsglädjen hos barn.

Hur som helst, ett stort tack till arrangörerna för ett fint arrangemang. Jag hoppas att vi ses nästa år!

Publicerat

Bokmässan 2018

Bloggen hänger inte med i vardagen. Bokmässan, det som jag anser är årets höjdpunkt har redan varit överspelad ett par veckor. Men jag tänker att vi gör en liten ”throwback” ändå. Höjdpunkter återvänder åtminstone jag gärna till.

Jag har varit på bokmässan varje år sen 2013. Jag brukar gå på seminarier för att lära mig mer och inspireras till framtida storverk. Och jag brukar träffa mina vänner från skrivarutbildningen på Linnéuniversitetet, Att skriva barnlitteratur. Vi är ett gäng som ses varje år. Men drömmen har alltid varit att ha en egen programpunkt och i år blev drömmen till verklighet genom scensamtalet Hästbokens möjligheter tillsammans med Malin Eriksson och Katja Timgren.

Vi pratade om våra författarskap och varför vi valt att skriva i denna fantastiska genre. (Egentligen borde vi kanske ställa alla andra författare till svars: Hur kan ni INTE skriva hästböcker? 🙂 )
Scensamtalet följdes sedan av signering av Drömmen om Chamir i mitt förlag Ordalagets monter.

 

Den största skillnaden från föregående år var att det kom fram så många till mig för att gratulera mig till mina framgångar. Likaså var det personer som kom fram och frågade om det var jag som var Angelica. Det kändes både overkligt och jätteroligt.

En annan höjdpunkt var förstås att äntligen få klämma på nya boken: Får mormor komma hit? – En bok om migrationsrätt. Boken levererades direkt från tryckeriet till bokmässan på onsdag eftermiddag Snacka om tajming!

Däremot blev det inte så många seminarier för mig. Jag prioriterade att träffa vänner, främst Ann-Charlotte Ekensten. De seminarier jag hade sett fram emot mest: Maggie O´Farrell och Colm Toibin, blev tyvärr inställda. Jacqueline Woodson hann jag heller inte lyssna på tyvärr.
Men av det jag faktiskt lyssnade på var Den politiska barnbokens återkomst och Romance de Lux med Sarah Morgan och Simona Arnstedt höjdpunkterna. Jag är inget större fan av genren Romance, däremot tycker jag alltid att det är spännande att lyssna på Simona. Hon har kloka åsikter och brinner verkligen för genren.