Jag fortsätter med min litteratursociologiska diskussion. Idag om det breda massan av barn- och ungdomsboksförfattare!
Boken som jag har läst och diskuterar utifrån är Litteraturen i mediesamhället av Ann Steiner.
Den breda massan av barn- och ungdomsboksförfattare
Steiner skriver även om två andra författargrupper i Litteraturen i mediesamhället. Dessa kallar hon ”Erkänd, men inte mer” och ”De utgivna”. Hon skriver ”De allra flesta verksamma svenska författare befinner sig i vad som i branschen kallas ”midlist”, vilket är ett uttryck för att beskriva de verk som säljer hyggligt och i princip täcker sina kostnader men som aldrig klättrar upp på topplistorna.”
Vidare skriver hon att ”Det finns många som anser att den här gruppen är väldigt viktig för bredden i den utgivna litteraturen.”
För vilka berättelser är det annars som kommer att synas i tryckt form om bokmarknaden endast domineras av böcker skrivna av de stora stjärnorna, eller som redan är kända från andra sammanhang, till exempel sociala medier, sport, eller annat kändisskap? Det vill säga, de böcker som bär sig mycket väl ekonomiskt.
För att svara på den frågan, behövs först en annan fråga: Ska litteratur vara en spegel eller ett fönster?
Om litteraturen är ett fönster, så är det ett sätt att vidga sina världar, ta del av något som kanske (ännu) inte är tillgängliga för läsaren.
Om litteraturen däremot är en spegel så sätter den snarare läsarens liv i fokus än blickar bortåt. Den gestaltar händelser och personer som läsaren kan identifiera sig med. Den visar också att dessa barns berättelser är värda att skrivas om och värda att läsas. Ofta handlar det om grupper av läsare (människor) vars röster inte är starka i samhället.
Svaret på frågan om litteratur ska vara en spegel eller ett fönster, är givetvis att båda delarna bör finnas. Men om bokmarknaden skulle domineras av den sorters böcker jag beskriver ovan (här refererar jag till de sk stjärnförfattarna, se föregående blogginlägg) är risken stor att den mesta litteratur som skulle ges ut är ”fönster-litteraturen” och dessutom en väldigt liten del av ”fönster-litteraturen”. Och den litteratur som speglar barn från till exempel grupper i samhället som sällan får höras kommer med största sannolikhet att bli väldigt liten.