Black Beauty (Vackra Svarten) fick jag och min syster som månadsbok i den bokklubb vi var med i som barn. Jag läste den om och om och om igen. Inför den här kalendern läser jag den ännu en gång. Jag tycker fortfarande lika mycket om den.
Black Beauty skrevs 1877 av Anna Sewell. Den skulle kunna kallas för debattbok, för Sewell ville få människor att förstå under vilka vidriga omständigheter vissa vagnshästar levde. I boken låter Sewell Black Beauty födas på en gård där han blir mycket väl omhändertagen. Han säljs sedan vidare till ytterligare ett bra ställe. Så småningom råkar han ut för en skada och får ett fult ärr på benet och han anses inte längre fin nog för att dra vagnen i det fina stallet och säljs vidare. Nästa hem blir sämre och sedan går det utför tills han slutligen av en slump träffar en av hästskötarna från sitt ungdoms stall. Hästskötaren känner igenom honom och köper honom och ger därmed Black Beauty ett värdigt liv igen.
Boken är skriven i jagform och det är Black Beauty själv som berättar. Det här anses vara den första hästboken och i de hästböcker som följde blev det här narrativet det vanliga. Idag är det mycket ovanligt att en bok är skriven ur en hästs perspektiv. Av tämligen nyutgivna böcker känner jag bara till Isa och minigänget som jag skrev om häromdagen.
Black Beauty gavs nyligen ut igen som e-bok på svenska.