Angelica Öhrn Författare

Ännu en barndomsfavorit: Ridklubben Sporren av Lesley King. En sådan där bok som jag gärna hade flyttat in i och blivit en av karaktärerna. Helst Pamela eller Ginette.
Ridklubben Sporren handlar om ett gäng hästintresserade ungdomar i en engelsk by. De har bestämt sig för att lära sig rida ordentligt och startar därför en egen ridklubb. Ingen kan särskilt mycket, men de har en bok som handlar om ridning och den kommer säkert att komma till hjälp tror de.

Men till byn flyttar tre familjer: den högfärdiga Christine som tror att hon kan allt om hästar och ridning (hon kan dock mycket), den trevliga Ginette som också kan mycket om hästar och slutligen Kapten Maxten som tar sig an Ridklubben Sporren.

Som jag ville vara en del av detta underbara hästliv! De har ridlektioner, teorigenomgångar, ordnar tävlingar, gymkhana och långritter. Det är faktiskt helt fantastisk läsning att drömma sig bort i. Och så är det historien om Pamela och hennes helvilda häst Silver, som till en början slänger av henne hela tiden men som hon lär sig rida för att slutligen bli den bästa ryttaren av dem alla.

Ridklubben Sporren har förstås försvunnit ur ordinarie boksortiment för länge sedan men finns att få tag på hos Bokbörsen.

1962 bildades Wahlströms ponnyklubb. I mina riktigt gamla hästböcker står det att anledningen till att klubben bildades var för att rädda ett stall som skulle rivas. Ponnyklubben bildas och blir stor. 45 000 medlemmar hade den. 1985 lades den ner. Då var jag nio år. Jag blev själv aldrig medlem i ponnyklubben men jag har några av deras årsböcker som jag förmodligen läst tusen miljoner gånger. Jag ville också rida på Irland, eller jaga fågeltjuvar och spana på slott. Jag tyckte också att huvudpersonen Fia verkade så himla snäll. Mycket snällare än de äldre tjejerna på min ridskola. De var mest intresserade av att visa hur duktiga de var och hur oduktiga vi yngre var…

Jag har förstås kvar mina exemplar av Ponnyklubben. Lite oklart vem som givit dem till mig och i vilket sammanhang. Jag bläddrar i dem ibland och fylls av den där härliga känslan av nostalgi och att kastas tillbaka till barndomen när hästar verkligen betydde ALLT. Däremot har jag inte läst om dem. Jag är lite orolig över att texten inte har åldrats med värdighet. (Jämför min läsupplevelse av Här kommer hemliga hästklubben)

Det är svårt att hitta information på internet om ponnyklubben. Men den här texten på facebook hittade jag.

Ridklubben/stallet som skulle räddas var Hufvudsta ridklubb i Solna och den ridskolan går ja förbi då och då på mina lunchpromenader när jag är på jobbet i Solna!

Det finns en antologi om hästböcker. Hur fantastiskt är inte det?

Antologin heter Heroines on horseback och är skriven av Jane Badger. Den går igenom i pruncip samtliga hästböcker som gavs ut i Storbrittanien, från Black Beauty 1877 fram till 1970-talet då författaren till antologin anser att den brittiska hästboken går in i en ny (och inte lika intressant) fas.

För en Jill-fantast som jag finns ett helt kapitel att fördjupa sig i. Likaså massor om Flambards-serien och ett helt kapitel om systrarna Diana, Christine och Josephine Pullein-Thompson. Ni har väl inte missat att de tre är döttrar till Joan Cannan som skrivit en av de bästa hästböckerna genom tiderna: A pony for Jean?

Black Beauty må vara den första hästboken, men den första moderna hästboken är A pony for Jean av Joanna Cannan från 1936. Jag får nys om den här boken i den förträffliga antologin Heroines on horseback (den skriver jag om imorgon!) och beställer hem ett exemplar. Jag blir knockad av läsningen!

Jean får ta över sina kusiners skruttiga häst som de har gett det respektlösa namnet Toastrack. Jeans familj har förlorat nästan alla sina pengar och har egentligen inte råd att ha en häst, men de har en hage bredvid sitt lilla hus och ett gammalt stall där hästen kan bo. Jean kan inget om hästar, hon har ingen som kan lära henne och hon har inte råd med ridlektioner. Att be de rika och odrägliga kusinerna om hjälp är inget alternativ för Jean. Istället hittar hennes mamma en bok om ridning på second hand och med den till hjälp tar sig Jean an Toastrack, som hon ocksådöper om till Cavalier. Tilltalet är direkt, energiskt och fyllt av humor. Här finns inget mästrande tilltal ifrån en allsmäktig och bättre vetande vuxenvärld. Och detta alltså ett decennium innan Pippi Långstrump förändrade barnlitteraturen i Sverige.
Jag som förut har hyllat Jill-böckerna till skyarna behöver tänka om lite. Helt klart är att Ruby Ferguson läst Cannans böcker om Jean och inspirerats.

A pony for Jean finns översatt till svenska. Då heter den Rosita tar priset. Den har försvunnit från det ordinarie sortimentet för länge sedan men finns att köpa på t.ex. Bokbörsen.

Black Beauty (Vackra Svarten) fick jag och min syster som månadsbok i den bokklubb vi var med i som barn. Jag läste den om och om och om igen. Inför den här kalendern läser jag den ännu en gång. Jag tycker fortfarande lika mycket om den.

Black Beauty skrevs 1877 av Anna Sewell. Den skulle kunna kallas för debattbok, för Sewell ville få människor att förstå under vilka vidriga omständigheter vissa vagnshästar levde. I boken låter Sewell Black Beauty födas på en gård där han blir mycket väl omhändertagen. Han säljs sedan vidare till ytterligare ett bra ställe. Så småningom råkar han ut för en skada och får ett fult ärr på benet och han anses inte längre fin nog för att dra vagnen i det fina stallet och säljs vidare. Nästa hem blir sämre och sedan går det utför tills han slutligen av en slump träffar en av hästskötarna från sitt ungdoms stall. Hästskötaren känner igenom honom och köper honom och ger därmed Black Beauty ett värdigt liv igen.

Boken är skriven i jagform och det är Black Beauty själv som berättar. Det här anses vara den första hästboken och i de hästböcker som följde blev det här narrativet det vanliga. Idag är det mycket ovanligt att en bok är skriven ur en hästs perspektiv. Av tämligen nyutgivna böcker känner jag bara till Isa och minigänget som jag skrev om häromdagen.

Black Beauty gavs nyligen ut igen som e-bok på svenska.

I en Min Häst-tidning i mitten på 80-talet fanns det en artikel om Przewalskihästar, de sista vildhästarna som levde i Mongoliet. Fast på 80-talet var de förmodligen inte särskilt vilda längre. Om jag minns rätt levde de flesta Przewalskihästar i djurparker då. Men i den här artikeln fanns en mening som etsade sig fast i mig: ”Det sista paret sågs 1968”. Och jag minns hur jag tänkte att så snart jag blir stor nog att göra en sådan resa själv så skulle jag åka till Mongoliet och jag skulle hitta en hjord med vildhästar.

Den som dock hittar en hjord med vildhästar är den mongoliske pojken Baryut i James Aldridges bok Den underbara vildhästen (The marvellous mongolian). Men framförallt hittar han hingsten Tachi som sedan fångas in och skickas till Wales för att bo i ett reservat. I det här djurreservatet bor Kitty tillsammans med sin farfar, som är chef för reservatet. Kitty har en shetlandsponny, Peep, som förväntas tämja Tachi. I själva verket förvildar Tachi Peep. De rymmer och sedan börjar deras färd genom Europa och Asien, tillbaka till de mongoliska stäpperna. Det här är en underbar brevroman som består av de brev som Kitty och Baryut skickar till varandra. De kretsar givetvis kring de två hästarna men under tidens gång växer vänskapen mellan dem fram och i slutet av boken ska Kitty och hennes farfar till och med åka till Mongoliet för att hälsa på och få se Tachi i hans naturliga miljö. För givetvis klarar han och Peep färden tillbaka.

2005, när jag var gravid med mitt första barn surfade jag runt på massa sajter om Przewalskihästar och de nationalparker som skapats för att ge hästarna en riktig fristad i det vilda. Jag minns att jag läste att man kunde arbeta som volontär där och blev eld och lågor. Det där ska jag göra, tänkte jag. Lite oklart hur jag tänkte kring bebisen, men men. Hur som helst, jag har inte kommit iväg som volontär ännu. Men det kanske fortfarande går?

Den underbara vildhästen har tyvärr försvunnit ur det aktuella boksortimentet för länge sedan. Jag hittar den inte heller på Bokbörsen. Kanske finns den på loppis någonstans. Köp den, om du hittar den. Den är helt underbar!