Kurs på Biskops Arnö

Om en månad ungefär ska jag gå kurs på Biskops Arnö. Kursen heter att berätta för barn med ord och bild och vill du läsa mer om den kan du göra det här.

För några dagar sedan fick vi ett informationsmail om kursen. The usual stuff: när kursen börjar, vilken sal vi ska träffas i och när välkomstkaffet serveras (VIKTIGT!). Men så ska vi ju förbereda oss lite också. Vi ska ha med oss bilder (ritade, fotograferade, målade,…) på tre karaktärer som är värda att berätta om. Det här är ju jättesvårt. Ni som har läst mina böcker har kanske märkt att jag i princip inte skriver något om hur karaktärerna ser ut.
Antons hårfärg? Brun?
Kanske.
Är Julia lång eller kort? Har hon uppnäsa eller något annat ”utmärkande”?
Herregud, jag har faktiskt inte ens tänkt på det…
Anledningen till att jag inte vet är för att det är inte så mina karaktärer skapas. För mig börjar det nästan alltid med en känsla. Hur någon ser ut är liksom oviktigt för mig.
Men, jag ville ju bli utmanad. Prova att tänka nytt och se vart det skulle ta mig. Jag har en månad på mig att hitta de där karaktärerna. Det är helt klart läge att sätta igång och leta karaktärer!

Gulliga döden

Vi måste prata mer om årets ALMA-pristagare, Wolf Erlbruch! Jag köpte en av hans böcker, Ente, Tod und Tulpe  i somras när vi var i Berlin. Måste dock erkänna att jag inte hade koll på att det var just honom. Nä, anledningen till att jag köpte boken var att ”Döden” i boken var så vansinnigt söt. Ett skelett klätt i rutig klänning, strumpor, svarta loafers och vantar. Och hen ser ju så snäll ut.

Alla som haft en fyraåring omkring sig, eller minns sin tidiga barndom väl, har säkert varit med om kvällar då barnen är ledsna och inte kan sova för ”tänk om jag dör i natt”. ”Eller om du, mamma (valfri person som barnet tycker om) gör det”.

Det jag tycker så mycket om i den här boken är att Döden gestaltas som något snällt, något som inte är farligt och som kommer för att hämta en, när personen själv är redo för det. Jag hoppas givetvis att det är långt kvar för min egen del. Men när det är dags skulle jag inte ha något emot ifall det kom ett gulligt skelett klätt i hellång, rutig klänning som tog mina händer och frågade: ”vill du att jag värmer dig?”