Rapport från en käpphästworkshop

”Blixten är en vildhäst som bor i skogen. Han har ingen flock utan han är ensam. Många har försökt tämja honom men det går inte. Han har alltid kommit undan. Tills jag kom. Han är nu min och bara min. Jag hittade honom fastbunden i skogen. Han litade på mig så jag kunde ta loss honom. Han är fortfarande vild men kommer när jag visslar.”

Under 2022 och 2023 har jag rest landet runt, besökt bibliotek och hållit i min populära käpphästworkshop. Det är galet roligt!
Mina workshops är alltid fulltecknade, reservlistan är lång och det händer ofta att media kommer dit för att göra ett reportage.

Så vad gör man då på en käpphästworkshop?
Vi börjar med bokprat. Jag berättar om mina böcker. När jag håller upp Fakta om käpphästar, som jag har skrivit tillsammans med min författarvän Ann-Charlotte Ekensten går det ett sus genom rummet.
”Åh. Har du skrivit den? Den är så himla bra.”

Fakta om käpphästar


Jag presenterar min flock av käppisar. Berättar om Frosty som länge drömde om att få bli hästboksstjärna och som nu finns med på två bilder i Fakta om käpphästar.
Jag berättar om Gunnar, som är den där snälla nybörjarhästen på ridskolan som barnen lär sig rida på.
Jag berättar om Stardust som är en blivande hästboksstjärna (Ett eget stall, ges ut av Bokförlaget Opal under 2024), om Fröken Sprakfåle som vägrar att berätta hur gammal hon är och som färgar manen lila och förlänger ögonfransarna. Och jag berättar om Snoddas som har huggtänder och allt som oftast har sjögräs i manen och som jag misstänker är en bäckahäst som helst av allt vill äta barn. Och då går det ett annat sorts sus genom rummet. Visst skojar Angelica nu? Eller?

Snoddas, ingen vanlig käpphäst. Han har både huggtänder och sjögräs i manen.


Efter bokpratet sätter vi igång med tillverkningen av käpphästarna. Strumpor fylls med ”käpphästkött” (vadd). Vi klipper ut, ögon, öron och näsborrar av filt och monterar.
Redan här ser man hur olika hästarna kommer att bli, trots att alla har tillgång till samma material. Några vill placera ögonen långt fram på huvudet. Andra mitt på. Och ibland hamnar båda ögonen på samma sida, eftersom ”käpphästen behöver väldigt bra syn åt höger”.
Vi gör man av garn, klipper snygga frisyrer. Kreativiteten kommer igång ytterligare. Någon kommer på att deras käpphäst behöver en tatuering under manen. En annan vill att käpphästen ska vara fläckig.
Under tiden får jag svara på frågor.
”Vilken av dina käpphästar tycker du mest om?” (Det svaret måste jag ju förstås viska. Vi vill ju inte att de som inte är favoriter ska höra och bli ledsna.)
”Vilken var din första käpphäst?” (Frosty)
”Hur högt kan du hoppa med käpphäst?” (Inte så högt alls. Du kan garanterat hoppa mycket högre.)
Sedan hjälper jag barnen att montera in ”skelettet” (käppen) och efter det börjar det som jag tycker är roligast: Att ge käpphästen ett namn, karaktär och spännande bakgrundshistoria. Som Blixten ovan.
Jag upphör aldrig att imponeras av barnens kreativitet och fantasi och efter varje workshop är jag uppfylld av glädje. Jag har världens roligaste jobb.

2019 fick Frosty följa med mig till bokmässan. Här är vi i Ordalagets monter, i full färd med att signera Chamir och sommarpokalen.

Vill du boka mig till en käpphästworkshop? Jag följer Författarcentrums rekommendationer och bokningen görs helst via dem. Läs mer och boka här.

Se inslag från SVT.

Läs om min käpphästworkshop i Karlstadtidningen och Nya Kristinehamnsposten.

Sagt om min käpphästworkshop:

Angelica är en mycket varm, omtänksam, person som sprider en stor glädje och skaparlust till sin omgivning. Vi önskar henne all välgång och lycka framöver och kommer varmt att rekommendera andra bibliotek att anlita henne då hon är en stor inspirationskälla för barnens läslust!

”Superrolig aktivitet med käpphäst-workshop som alltid lockar många barn (dock framförallt tjejer). Det blev mer än fullbokat och jättesuccé! Vi fick en fantastisk stund med Angelica. Alla barn som deltagit blev superglada och nöjda. Denna gång var andra gången som vi anlitade på Angelica, men vi tycker att hon alltid är så trevlig, kunnig, kreativ och pålitlig så vi kan tänka på att vi frågar er och Angelica igen nästa år eller om några år. Tusen tack!”

Västerås Litteraturfestival

Igår var det premiär för den första Västerås Litteraturfestival någonsin! Ett arrangemang mellan Västerås stadsbibliotek, ABF Västerås och Skådebanan i Västmanland. Ett gäng kända författare (Mats Jonsson, Elise Karlsson och Åsa Linderborg) var inbjudna för samtal med VLTs kulturredaktör Erik Jersenius. (Och ni som följer mig på instagram såg att även jag fick vara med på bild i tidningen under just denna rubrik: Kända författare till litteraturfestival :-)) Det fanns också en utställaravdelning där vi Västeråsförfattare hade bokbord samt en scen där vi kunde presentera oss själva och våra böcker.

Jag pratar om min debutbok Anton och Teitur nedanför(!) scenen.

Ett trevligt arrangemang som jag hoppas återkommer i framtiden. Skulle jag önska något för framtiden så vore det förstås att barnlitteraturen fick mer fokus, dvs ett liknande panelsamtal som ovan där barnboksförfattare får möjlighet att utveckla sina tankegångar om sina egna verk och dess plats i dagens samhälle. Och varför inte ordna högläsning för barnen? Det är ändå något visst med att få chansen att träffa en författare och jag tänker att det är ett sätt att öka läsglädjen hos barn.

Hur som helst, ett stort tack till arrangörerna för ett fint arrangemang. Jag hoppas att vi ses nästa år!

Vad händer i höst?

Jag håller på att planera författarhösten. Det kommer bli en rolig höst. Hoppas vi ses!

  • 20 augusti: Min hästboksessä publiceras i samtliga Mittmedias tidningar (länk kommer så småningom)
  • 3 september: Jag följer med Västerås bokbuss för att träffa läsare och prata om mina böcker
  • 29 september: Samtal om hästböcker på Litteraturscenen på Bok & Bibliotek. Kl 12.30-12.50
  • 20 oktober: Västerås Litteraturfestival, jag kommer att ha bokbord och scensamtal
  • Datum ej satt: Boksläpp av en av årets viktigaste böcker: Får mormor komma hit? – En bok om migrationsrätt på Bokslukaren i Stockholm.

Åka bokbuss

Jag vet.
Sommaren har precis börjat och man fåååår inte längta till hösten.
Men.
I september ska jag få åka med bokbussen här i Västerås och prata om mina böcker! Jag visste inte om att det här var ett av mina livsmål, men faktiskt, det är det.
När jag var liten körde min pappa hemglassbil och jag fick ibland följa med. Jag satt bredvid honom, längst fram och åt glass och var mallig. Det här med att få åka bokbuss (och bli bjuden på fika) känns ungefär som samma sak.

P.S. Till  andra författare som läser detta och undrar om jag kommer få anständigt betalt eller om jag får nöja mig med fika. Svaret är ja, det är anständigt betalt.
🙂